Att kunna stå för sina handligar är något som få personer klarar av att göra.
Att förneka saker man gjort tycker jag är fegt, har man gjort något så kan man lika gärna erkänna det.
Man bör berätta sanningen innan det är försent och personen redan har fått det berättat för sig på annat håll, det kommer bara skada sig själv och ingen annan.
Och om det skadar någon annan så skadar det oskyldiga personer och det får man sedan ångra.

Jag vill inte få skulden för dina handlingar, kan du inte stå för dom så gör inte så.
Inget av sakerna som har hänt är mitt fel och jag är i detta en helt oskyldig person och vill bli behandlad som en sån.
Vi är 18 och då är det dags att börja bete sig vuxet.

Det är bara så jävla mycket just nu, bråk och lögner, försöker vara så passiv som möjligt men det är svårt när man blir inblandad och får veta att saker inte är som man har trott.
Jag känner för att ge någon en stor fet käftsmäll för att få ut alla instängda känslor, tyvärr så funkar det inte riktigt så.
Men jag har iallafall haft en bra helg med Emil vid min sida.
Jag är lycklig sålänge han finns där hos mig.